det är sjukt att det gör ont än nu när det har gått typ tre fucking jävla månader ahhhhhaaa, jag klarar det inte!!
det är sjukt att jag vill ha dig så gärna jag vill verkligen ha dig mer än någonting annat, men jag vet att om du skriver till mig eller hör av dig på nått sätt så kommer jag fråga va fan du vill mig och om du inte bara kan lämna mig i fred. även om jag vill och behöver dig, kommer jag bara säga att jag aldrig mer vill se dig och att du är det värsta som hänt mig. jag vet att jag till och med skulle vara så pass omogen att om du bara försökte säga hej skulle jag bara titta på dig och säga, vill du mig något eller? jag vet hur omoget det är, och om det händer förlåt men jah anntar att de är mitt sätt att komma öer dig. att behandla dig som luft.
och på ett sätt är det väl sant att du är det värsta som hänt mig du kanske är det värsta som har hänt mig, du är den värsta kärleken som har hänt mig. du är det värsta och det bästa.
det roliga är att du fick mig aldrig riktigt att må bra jag mådde bara bra dom stunderna då jag faktiskt var med dig, sen så fort jag gick där i från kändes det dåligt igen, och jag har aldrig vart den du ville att ja skulle vara. det var hemskt på nått sätt att aldrig känna sig tilräckligt bra. jag kämpade men hade inte kraften för att orka ända fram. du gav mig inget direkt svar så jag trotsade det jag var tvungen att trotsa det för att du skulle förstå, men de ända de ledde till var mera bråk. jag var för svag, och du var för stark. jag vet nu att du aldrig velat ha mig inte egentligen, jag visste väl redan dåå att det aldrig skulle bli vi för jag var aldrig tillräckligt bra för att vara din. och precis som du sa sist när vi sågs den där fredagen, jag (alltså han) har behndlat dig för bra, jag har verkligen varit för snäll mot dig. jag visste själv att det var sant för det hade jag alltid tänkt men när du sa det så gjorde det så jävla ont och jag kan inte få ut dom där jävla orden ur mitt huve.
du hade rätt, jag har varit för snäll mot dig
du hade rätt, jag har varit för snäll mot dig
du hade rätt, jag har varit för snäll mot dig
varje dag vaknar jag och dom här orden kommer upp i mitt huvud. jag kommer aldrig va tillräckligt bra för dig vad jag än gör. och jag vet att jag låter liten och svag som om jag säger tyck synd om mig men det är inte dt jag menar. de ända jag försöker få fram är att du har förstört mig och jag skyller det inte på dig även om de låter så. ´jag är uppdelad i två delar nu den jag var innan jag träffa dig och den jag är nu. jag älskar och kommeralltid älska den´personen jag var då, jag hatar och kommer alltid hata den personen jag är nu för jag känner inte ens igen mig själv.
det här har ingenting att göra med att du har en ny nu, det har inte det jag lovar. jag skulle aldrig tänka mig at kunna förstöra mellan er, varför skulle jag göra de? efter allt som har hät vill jag ändå bara att du ska må bra jag skiter rätt mycket i mig själv, att du mår bra är viktigare. jag vill säga förlåt till dig och jag planerar att göra det till dig personligen också, inte till killen utan till tjejen jag har mycke att säga förlåt om. jag vet att det var mitt fel att du mådde dåligt då men det var aldrig någonsin avsikligt. jag tänkte på mig själv och honom och ibland händer det at kärleken gör en blind. jag lovar dig att jag nu inte vill er någonting illa, och jag tycker verkligen att du är den tjejen du är den rätta du förtjänar honom mera. du ÄR verkligen tillräckligt bra för honom du är allt jag aldrig var, du är allt jag ville va då. du är tjejen han kommer älska. den som får kalla sig själv för din. och jag vet att det gör ont som fan men jag ska gå vidare och låta er va. du är en fin tjej och åter igen förlåt tusen gånger för att jag kom i mellan och förstörde. jag förstår om du hatar mig, jag vet att du hatar mig men det är okej jag vet själv varför jag skulle också göra det om jag hade varit i samma sitvation som du var i jag förstår dig. du älskar honom han kommer eller så göra han det redan.
jag ska vara mogen nog att inte göra någonting.
förlåt för texten det här är min sista gång jag skriver om dig i alla fall sista gången jag skriver ut ofentligt, jag vill att det ska va den sista gången jag gråter över dig också men jag vet att det inte är sant. men det här är mitt hejdå till mina känslor för dig jag hoppas att dom komer att försvinna snart och att jag då kan komma över dig helt, och ja vet att vi alddrig kommer vara kompisar för att jag inte klarar av de utan att få känslor igen, och jag vill inte komma i mellan er. jag vill inte förstöra mera än jag redan har gjort nu. 
men det här är det sista, mina sista ord som går ut rakt till dig och ingen annan.
jag älskar dig än idag, och under den här tiden jag kände dig var det du som fick mig att klara mina dagar och fick mig att le. jag´önskar att jag aldrig kommer glömma bort dig men jag tror inte på dom orden. du kommer väl alltid finnas kvar någonstans i mitt minne, men jag kommer aldrig mer tänka på det sen. 
du var min största kärlek i livet, du är den jag älskat mest av allt 

jag skulle kunna dö för dig för det är du värd