kommer ihåg dagen för ett år sen så jävla tydligt, saknar allt de va då, saknar den du va då.
saknar den människan som jag kändå så väl att jag märkt allt.
jag kunde iprincip (?) läsa dina tankar, en blick, ett ord, ett sms var tillräckligt för att jag skulle veta vad som va fel eller bra.
nu kan jag inte läsa av dig som jag kunde då, jag kan ibland, och vissa stunder när de bara är du och jag känner jag igen den du var då det är dom bästa.

för den sidan av dig som du hade då va din bästa någonsin, den killen va bra..
den här killen jag är inte lika säker.., saknar den tiden jag var gladare du va bättre
du gjorde mig gladre

men allt de här är över för länge sen.. och det finns inget kvar från min sida och kommer aldrig göra de, för du är inte lik dig själv så.

vid nio idag blir plågsamt